Fredagkväll

Med en rygg som gjort ont hela dagen och gå hem tidigare från jobbet pga. Denna jobbiga rygg blev inte min fredagskväll mycket mer upphetsande än såhär;

image

Ett stycke sovande pojkvän (fästman kan jag säga nu ju! Busigt!) och ett stycke sovande mjau i knät.

Jag känner att min uppladdning inför Engelbrektsloppet nästa helg är så fabulöst bra att jag nästan blir nominerad till valfritt nobelpris.
Helst det i planering.
Som dom inför endast för mig nästa år.
Hade varit fab.

Då va det officiellt…

Jag + Magnus = Sant

Den 5 Januari körde vi ett dubbelt frieri på stranden på Gili meno.
Blåsigt, mörkt och vågor som höll på att döda oss gjorde det till en minnesvärd kväll som Hanna hade lurigt planerat ihop med oss båda på olika håll.

vi :)
år 2005
och

wpid-wp-1403295437270.jpeg
2014

Känns inte som så stor skillnad, vi har ändå hållit ihop stadigt sedan 2005 och bott ihop sedan 2010 och haft det riktigt bra under hela tiden, men nu är jag i alla fall ett större och säkrare steg behörig till alla de miljoner kronor som Magnus lovat spela hem när han blir golfproffs. Mwahaha ;)

Älskar dig så världens bästa man och bästa vän <3
Jag är så lycklig att jag hittade dig så tidigt i mitt liv så jag har så många år kvar att tillbringa med dig <3

Gästinlägg av Hanna

Ibland tar jag in lite Gästbloggare här på min lilla blogg.
Hanna har tidigare gjort ett inlägg, och här kommer ett till från henne.

Ett inlägg med väldigt mycket känsla.

Kram på dig min vackra, starka vän <3

2015-01-25


Då var det dags igen – tårar som aldrig vill sluta ringla ner för mina kinder, ältande om vad jag har gjort för fel, har jag gjort något fel? Var det för att jag inte vågade visa till 100% vem jag var? För att jag visste att om jag gjorde det så skulle jag bli 100% sårad, nu har jag kanske bara blivit sårad till 80% – resterande 20% fick du aldrig ta del utav. Jag ville inte ge dig hela mig, jag var på god väg men det var något hos dig som stoppade mig från att göra det – självbevarelsedriften hos mig själv kanske? Att jag långt inne i magen kände att du alltid höll mig på en armlängds avstånd – eller nej, minst fyra armlängder + sju ben. Känslan av att jag aldrig räknades för dig, jag räknades bara när du själv ville, den äter upp mig inifrån. Jag känner att jag kanske kan ha fått min beskärda del nu utav män som bara är ute efter att leka. Visst lär jag mig utav det varje gång, lär mig tyda varningssignalerna bättre och bättre, lär mig åter igen att min magkänsla och intuition är så jävla stark att den kan flytta berg – den stämmer – alltid!

Du gav mig för visso spelreglerna – jag gick med på dem – fast innerst inne gjorde jag inte det. Men jag ville ju hellre ha dig lite grann än inte alls. Det jobbiga var att du satte spelreglerna men själv spelade du helt plötsligt något helt annat – något som fick mig att känna hopp om att det faktiskt kunde vara något. Sedan räckte det att jag sa att jag tycker om dig en gång för mycket för att du skulle backa och börja spela enligt de första reglerna igen. Jag vet inte om du förstår hur mycket du har lekt tivoli med mina känslor, mitt inre. Jag har suttit fast i vagnen medan du stått där bak och styrt, när jag börjat åka upp för kullen och snart hamnat på toppen – då har du med racerfart dragit ner mig i backen igen – och så har jag börjat om. Så har det pågått hela tiden. Jag är arg på mig själv att jag inte sa stopp för länge sedan. Jag är arg på mig själv för att jag gjorde det så lätt för dig att komma tillbaka, efter att du lekt med mig en första omgång. Allt du sagt till mig om att jag är den roligaste du känner, att du vill mer än att bara ses och ha det trevligt ibland, att du vill att jag ska träffa din dotter, att du saknar mig, att du längtar efter att ses…allt var bara tomma ord som du förmodligen sa för att du skulle ha makten över mig – ord som gjorde att jag stannade lite till – men bara när du ville! Och fan ta mig om jag kom för nära eller ställde minsta lilla krav – som jag inte ens vill kalla krav. Snarare helt vanliga förutsättningar för att en relation med en annan människa ska fungera. Men nu förstår jag varför du alltid höll mig ifrån dig – för att du inte ville att jag skulle komma närmre. Du kände inte tillräckligt för mig för att vilja inleda något mer seriöst – istället snackade du bara en massa skit för att få mig att stanna – för jag var ju väldigt bekväm att ha när det väl passade. Jag är ju trots allt en väldigt snäll person, det sa du till mig när vi träffades, för du är ju en sådan oooootrolig människokännare enligt dig själv. Antagligen såg du den stora lampan som blinkade i min panna ”Här står jag och är snäll – utnyttja mig bara så mycket du kan tills du har fått nog och sedan kan slänga iväg mig”.
Du sårade mig väldigt mycket med saker du sa, du gjorde klart och tydligt för mig att du aldrig kommer att resa och upptäcka världen med någon annan än din dotter. Redan där borde jag tackat för mig, man säger inte så om man tycker om en person – och det har jag som sagt kommit fram till att du aldrig gjorde. Men det var ändå som att du stack kniven i mig redan när jag låg ner, du hade inte stuckit in den tillräckligt hårt tyckte du, utan du var tvungen att räkna ut mig ytterligare lite ur ditt liv – stick gärna in kniven lite hårdare, den har inte nått hela vägen in till ryggraden än, du får gärna vrida om lite med – finns säkert ytterligare sätt att räkna ut mig ur ditt liv. Du fick träffa mina vänner, mina kollegor, var med mig på jobbet när vi var ute, träffade min mamma – om än på ett lustigt första sätt. Du presenterade dig som min pojkvän – där kom spelet igen – du började spela något helt annat – något som gav mig hopp! Sedan vände det tvärt igen, du drog ner mig i dalen igen – jag som var på väg upp till kullen – du började spela efter de första reglerna igen. Du backade så där fint som bara du kan göra – sådär riktigt fegt – utan att det märks – det enda jag märker är att det är någon form utav förändring. Samtalen finns inte alls sms’en är färre än när jag var på andra sidan jorden, jag tror att du hade ett enormt kontrollbehov. När jag inte fanns runt hörnet så var det väldigt angeläget om att få tag på mig, bara för att kontrollera. Men varför ska man kontrollera en människa man inte ens bryr sig om?? När vi i fredags sa att vi sätter punkt så var det bara slut på en sekund, ett fegt sms var allt jag fick. Du borde varit man nog att ringa mig och säga ”Hanna, jag känner inget för dig, jag vill sluta här och nu”. Visst hade det tagit hårt det med, jag hade gråtit lika mycket som jag gjort nu, men det hade i alla fall varit mer värdigt mot en människa man känt ett bra tag. Nu förblir du bara en feg jävel som inte är man nog att säga tack och hej i telefon.
Jag vet att du hade andra vid sidan av mig som du pratade med, och då menar jag inte vanliga kompisar. Du är en väldigt bekräftelsetörstande person som bara pratar om dig själv hela tiden. Till en början var det roligt att du delade med dig men när jag tillslut aldrig fick frågan ”Hur har din dag varit” så tyckte jag att det var konstigt. Du är otroligt självupptagen och jag vet inte ens om du märker det själv. Jag förstod att min bekräftelse jag gav till dig inte räckte, du behövde få det från flera håll. Det som glädjer mig är att jag nog inte är den första du leker med, och då är jag inte glad att du förstört andra människor utan det jag gläds av är bekräftelsen på att det inte ligger hos mig utan att det är du som har problem med dig själv. Din trötta förklaring till att vi inte borde ses mer var att du tyckte att vi var på två olika ställen i livet och att du ville fokusera på ditt jobb och din dotter. Exakt den meningen får du om du slår upp ”Topp 5 i förklaringar till He’s just not that in to you”. Jag borde förstått det mycket tidigare att han inte var intresserad utav mig, men det var just när jag fick dessa funderingar som han drog upp farten å sköt mig upp för backen – upp mot toppen – för att dagarna senare dra mig så långt ner det bara gick.
Jag såg din dejtprofil på nätet igår, det förstår ju vilken idiot som helst att den inte kom upp i fredags direkt..
Älskar även din söta presentation – du älskar tydligen personer som vågar ge 100% utav sig själva. Ett tips kan ju vara att lägga till att den regeln gäller förstås inte dig.
Jag önskar att jag aldrig träffat dig – och i samma stund tänker jag att du lärt mig så mycket om mig själv och vad jag aldrig mer kommer att gå med på i en relation igen. Vet iof. inte om jag kan kalla det vi hade för relation – mer en monolog – om dig och ditt liv och hur du vill ha det. Hoppas du hittar någon som vill ha det precis som du, ni kommer att gå långt i livet – ensamma.
-Hanna Börjesson, 2015

Vardag igen

Hemma från två underbara veckor i värmen. Ja. Jag kan tänka mig att stanna i ett varmt land.
Sen nästan direkt efter jag kommit hem från värmen stack jag och Hanna till snön, för att försöka få oss några längdmil innan Engelbrektsloppet i början av februari.

Vägen dit gick jättebra. Vi fastnade på en översnöad väg mitt i ingenstans och fick via larmcentralen ringa assistanskåren. Det var nog de roligaste fem timmarna på länge. Vad som var ännu roligare var att räddningsbilen fastnade han med.
image

Väl framme var det längd som gällde och massa god lchf mat. Älskar att Hanna också äter LCHF! :D Blir så mycket lättare då :)
image

image
image

image

image

Nu hemma, de sista kaosande försöket till att få tillbaka lite av den konditionen som försvunnit sen innan jul blir att försöka springa någon dag denna veckan. Kan ju alltid försöka. ;)

Tidsfördriv

På flygplatsen i bali påväg hemåt.
24 timmar har vi framför oss så varför inte spendera väntan på bästa sätt?

image

image

Handstående och uno!
Who!

Padangbai eller byn gud glömde

Bättre sent än aldrig med uppladdandet av detta inlägget, men internetet har varit så dåligt så jag har haft internet rehab ett tag…

Men nya äventyr väntar!
Detta inlägget utspelar sig den 30/12;

image

Efter en sista njutning vid poolen i regnskogen packade vi våra väskor och hoppade in i taxin den 30/12 för att ta oss den timmeslånga resan vidare till padangbai för att dagen efter kunna ta en båt över till Gillis islands dagen efter.
Vår taxi hämtade upp oss och vi begav oss. En väldigt trevlig guide som gärna pratade engelska även om man ibland inte förstod.
Han pratade om hinduismen, statyer vi åkte förbi och var en riktigt duktig guide.
Han frågade om vi hade ätit lunch ännu och om vi hade ätit riktig indonesisk mat.
”Have you tried grilled figs?”
Och vi sa att nä, det har vi väl inte gjort… Och berättade att i Sverige har vi bara ”dried figs to christmas” och man nästan aldrig äter figs (= fikon) . Men vi testar gärna.

Han stannade till vid ett matställe där indonesierna äter sin mat.
Och där står det en grillad spädgris.
Då går det upp för oss att det nog inte var figs han pratade om, utan pigs.
Och vi kommer på hur dumt det måste låtit när vi sagt att vi aldrig ätit gris hemma. Och att vi bara har gris till jul. Haha.

En riktigt god maträtt dock. Väldigt stark, men god!
Var gris med ris och grönsaker med en extremt stark soppa med någon grönsak och jag vet inte vad. Kommer inte riktigt ihåg vad maträtten hette dock, men kanske kan googla det senare.
Sen att han dock lät oss betala hans mat som en självklarhet kanske vi västerlänningar tycker är skumt. Det fick bli hans dricks :P

Sen så ringde han kompisar och fixade en billigare båtbiljett till Gillis med snabbåten dagen efter.
Hade jag inte vetat ungefär hur mycket det brukar kosta för en speedboat biljett (enligt guideboken jag fick av min moster i julklapp, (som jag knappt kunnat leva utan! Tack!) så hade jag nog trott att de bara ville tjäna pengar själva, men då de brukar kosta ca. 660k rupiah, och vi fick dem för 500k per person så var han ju en schysst kille.
Är man en duktig prutare kan du nog få dom billigare ändå kan jag tänka mig.
Tyvärr är inte jag det.

Väl framme letade vi efter någonstans att bo.
Stan var inget att hänga i granen. Det fanns i princip ingenting. Inte ” charmig och bortglömd” som guideboken sa.

Följde med en annan kompis som chauffören hade, och ja. Det var väl inget höjdarhotell direkt. Men för att stanna en natt gör väl det inte så mycket.

Vi gick sen på utflykt i ”stan” och hittade en jättefin badstrand som hette bloo lagoon. Vit strand och blått vatten med vad jag tror var vulkanberg eller något sånt. Svart var det iallafall, på kanterna.

Där badade vi ett tag tills vi tröttnade. Såg även ett delfinstim hoppades längre ut till havs.

Tillbaka till hotellet för att dusha innan vi hittade en restaurang för kvällen. Fastnade på en restaurang/ dykcenter som hette Colonial.
God fisk som de sa att det hade fiskas lokalt.

image

image

Natten på hotellet var ju dock ingen höjdare.
Sängen knarrade som fan och vi fick lägga ner madrassen på golvet. Massa trafik och typ en bondgård bredvid hotellet gjorde att ingen av oss sov alls.
Jag hade blivit magsjuk och låg med kramper i magen hela natten. Var extremt rädd ett tag att det skulle vara mitt gamla magont som kom tillbaka eller att det var blindtarmen som de trodde senast jag var på sjukhuset med magsmärtor, men då jag inte hade någon feber alls och det dagen efter gick över efter jag fått spy några gånger verkar det ju inte vara det, vilket jag är så glad över.
Hade ju vart skoj och ta nått ambulansflygplan hem till Sverige för en blindtarm, eller operera i nån bungalow nånstans.
Njeee… Känner man ju sådär för.

Tycker dock det är konstigt att det bara var jag som blev sjuk. Då vi ätit ungefär samma mat allihop.

Något som min kropp inte tycker var så bra helt enkelt. Men nu mår jag bättre iallafall och det är väl det som är bra ^^

Forsränning i Bali

Klockan 9 blir vi upphämtade på hotellet för att åka mot företaget som har hand om forsränningen.
Efter en liten samling, prova hjälm och flytväst packas vi in i bilar och åker iväg i typ 30 minuter.

Så ut på risfält och ner för långa trappor. Tror inte jag ljuger när jag säger att det tog 20 minuter och typ 200 meter höjdskillnad ner för den trappan till floden.

image

På plats i båten. Fotade från skärmen på kameran då mobilen fick ligga torrt kvar på hotellet.

Men vilken rush det var att åka alltså! Så roligt! En sån sjuk underbar vy!
Efter en stund började det spöregna, men det var inget man tänkte på då man ändå var så blöt från forsen och de mängder av vattenfall man åkte förbi.

Vi hade även en japan överbord som Magnus fångade upp på en nanosekund (cheerleading-reflexer, vettni! ) och han var sedan väldigt tacksam tydligen då han nog sa ”thank you” minst tre gånger varje gång han såg oss senare ;)

Efter två timmar i kö tillbaka till hotellet så satte Hanna sig vid poolen och jag och Magnus lånade hotellets cyklar för att ta en tur.
Efter 2 km lämnade Magnus mig då han tyckte det var för varmt så jag fortsatte i Ubud själv. Letade efter Ubud marknad men jag blev besviken då folk ledde mig till ett stort köpcenter så jag åkte vidare hemåt mot hotellet. Staden är inte så cykelvänlig då den är extremt backig.

image

image

Extremt varm tjej efter lång backe.
Efter 7 km från första hotellanvisningsskylten och plussa på dom två kilometrarna med Magnus och lite till så kan jag stoltsera med 1 mil cykling i 31 graders värme!

image

image

Förtjänade efter den kraftansträngningen lite bad och sprit vid poolen.

image

Senare på kvällen fick det bli mat på hotellet.

image

Vi har alla en sån extrem träningsvärk i vaderna!

2014 in review

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2014 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

The concert hall at the Sydney Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 43,000 times in 2014. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 16 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Kan inte klaga..

image

Kan verkligen inte klaga just nu !
Sista doppet på The Lokha Ubud hotel och nu checkar vi strax ut och drar vidare mot Padangbai.
Jag är en dag sen med uppdatering om dagarna, så om jag hittar wifi ikväll kommer jag skriva om gårdagens rafting bla. :)

Första dagen i Ubud

Då vi kom fram ganska sent till hotellet igår så räknar jag att första dagen i Ubud blir idag.
Vaknade till denna synen;

image

Helt okej att vakna vid en regnskog. Kan jag tänka mig göra oftare.

image

Typ för alltid.

Vi tog en sen frukost och hängde lite vid poolen. Badade och solade och bara hade det allmänt gött och njöt över att vi har semester.
(Bilder har jag mest tagit med digitalkameran så det blir inte mycket bilder ännu.)

Hotellet hade en riktigt bra frukost och man blir mätt då deras frukost är bla. vanligt lagad mat.

Vi tog vid 14 en buss in mot Ubud centrum och hamnade efter lite pedikyr i Monkey forest.
Ganska likt Monkey Temple eller Monkey Island i Thailand. Apor överallt. I början coolt, men sedan blev det lite som ekorrarna i central park, New York, att dom var ju överallt så då var det inte så skoj.
Det roligaste var kanske en apa som hade snott någons nya snygga telefon så de som jobbade där fick börja smärta iväg gummiband för att apan skulle bli rädd och släppa den.
Och det gjorde den ju självklart inte.
Skumma dom aporna.

image

Vi tog sedan en lunch på nån liten restaurang vi inte var jättenöjda med, bokade rafting för morgondagen och sedan en dessert på en restaurang som hette Ibu Rai. Omg. Underbar dessert!

image

Jag och Hanna tog en chokladkaka med kaluha mousse och vaniljglass..

image

..Och magnus tog en äpplepaj.
Rekommenderas!

Hem tog vi oss sedan efter en lång utläggning i en butik då vi ville lämna tillbaka ett paket tamponger som skulle kosta 235 tusen rupiah (= ca. 150 SEK) då det inte stog något pris på hyllan. Då jag tyckte det var sjukt dyrt med att betala mer än 300 rupiah för några flaskor sprit och läsk gick vi tillbaka och kontrollräknade. (Raftingen vi precis köpte kostade nämligen 300 tusen, så en halv påse grejer från ett snabbköp kändes fel)
Löste sig efter en stund iallafall och vi drog oss hemåt i regnet.

Imorgon blir det rafting! :D

Första dagen på bali

Efter en alldeles för lång resa med alldeles för sena flyg är vi äntligen framme på vårt första stopp i Ubud, Bali.

Resan började bra med att Hannas plånbok glömdes hemma, som sagt.
Flyget till Amsterdam var sent och även det till Jakarta var sent. Vilket gav oss härliga 5 timmar väntetid.
I Jakarta var planet till Denpasar också försenat med ca. 2 timmar, och när man väl var på planet stod det stilla på banan i antagligen minst 30 minuter.
Så resan blev några timmar längre än planerat. Men sånt måste man ju ändå planera med ;)

Efter att vi kommit av planet fick vi vänta 45 minuter på att våra väskor. Och då kom bara min och Magnus. Hannas väntade vi tålmodigt på en bra stund till..

image

…men den kom aldrig…

image

..så det fick vara att inse att den nog var på ett flyg mot Sibirien och vi anmälde den borta och begav oss tillslut mot Ubud, som blir vårt första stopp.

image

En flygplatsselfie.

Efter att försöka pruta med chaufförerna på flygplatsen till ett bra pris, inse att det var omöjligt och att det inte fanns några ”riktiga” taxibilar utan bara flygplatsens alldeles för dyra alternativ var vi ändå på väg.
En timme senare i spöregn, översvämningar, och mörker och några referenser till filmen wrong turn var vi äntligen framme på hotellet, The Lokha Ubud spa & resort.

Drinkar var beställda till rummet från Hannas ”speciella kompis” Marcus.

image

Som var en mycket uppskattad gest! :D
Tack Marcus!

image

Room service fick skicka upp mat som vi åt i värmen på balokongen och sen slocknade vi nästan direkt… :)

God fortsättning!

God jul och fortsättning och allt detdär!
Jag har haft en underbar jul med familj och släkt och jag är riktigt lycklig (Hade jag vart kristen och amerikan hade jag sagt att jag var ”blessed”) över att jag har en så bra familj!

Min, Magnus och Hannas fortsättning är destination Bali!
Men först blir det resa i 20 timmar.
Vi grundar med en jäger!

image

Hanna har redan hunnit glömma sin plånbok med betalkort hemma. Tur att vi löser det med att jag har med mig två kort, så hon får låna det ena :)

Lill-julafton

Jag firar alltid jul med Magnus familj dagen innan julafton.
En väldigt trevlig tradition som gör att jul firas i tre dagar för mig. Likey!

image

Årets nya tradition blev att spela julklappsspelet.
Reglerna var att köpa två presenter för ca. 100 kr ihop.
Jag bidrog med två vinflaskor och en ”collage” tavelram.

Fick med mig hem; en alladinask, vinflaskorna, två yankee candles, handtvål och ett mangoluktande duschkit.

Bra vinst! :D

Världens bästa mormor

Som tradition brukar jag och mormor baka runt lucia. Iår fick jag inte ledigt så fick istället göra det efter lucia.

image

Mormor här i sitt snygga förkläde jag köpte till henne från Bulgarien ;)

image

Mormor bakade småkakor, men jag gav mig på tryfflar!
Denna här ovan är pepparkakstryfflar, och dom på bilden nedanför är med mintcrisp.

image

För mina läsare som letar efter LCHF recept inför julen kan jag tyvärr inte hjälpa till. Jag har för dålig karaktär för att hålla mig ifrån socker runt jul.
Kommer ta nya tag i januari efter Bali.
För Bali… Det är bara 8 dagar kvar nu! :D

Julmys

Samlade min fina familj och magnus pappa för lite julmys hos oss ikväll.

image

Testade glögg i olika smaker, men jag tycker den sockerfria fortfarande är den godaste även om jag hittade chokladdoppade pepparkakor på ICA maxi (I know right?!?) som jag nu kommer hålla ett stadigt öga på resten av julen.

Försökte oss sedan efter gästerna gått på oss att ta lite julkort att skicka iväg.

image

..som jag nu sitter och bråkar med i photoshop. Håller även på att ge upp inom kort ^^

image

Magnus och Dexter har redan däckat, och jag funderar starkt på att göra detsamma.

God jul eller vad man nu säger även om det är två veckor kvar. :)

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 48 andra följare