Ketobollar i soffan

Efter jobbet som var så tråkigt så det fick mig att bli suicidal och efter gymmet som inte alls gick något vidare idag (jag har blivit så sjukt svag under mitt uppehåll, känns inte bra alls men tyvärr förståeligt innerst inne) kändes det skönt att slippa göra massa saker man i vanliga fall ”måste” när man kommer hem.

I vårt hem är detta måste mest matlådor för morgondagen och disk.
Magnus löste middagen, som bestod av köttfärs med grädde, jordnötter och morötter tillsammans med bönpasta, som jag hittade i affären för några veckor sedan och blev nyfiken på.

image

Bönpasta är inte ”LCHF klassat” om man skall se det så (med 18 klhd/100g), men är ett bra alternativ mot vanliga pastasorter och jag måste säga att jag blev positivt överasskad då den inte smakade direkt mycket (alltså precis som vanlig pasta)

Pasta är nog en av de sakerna som jag saknar minst med att köra holhydratsfritt. Känns inte som den gör så mycket, men ändock av någon anledning blev man lite extra glad när man fick ”pasta” till köttfärsen idag. Skum grej.

Hann rulla några ketobollar med.

image

Dessa bollar är ett så gott alternativ till vanliga chokladbollar, men till Magnus förtret har jag modifierat mina kokosbollar (sök receptet på sidan här, kan inte länka inlägg när jag sitter och bloggar med telefonen tyvärr) till ketobollar, vilket betyder mindre sötning och mindre nötmjöl. Stackars pojk.
(Men då blir det ju fler till mig! Tjoho!)

image

Kvällen slutade med kattmys i soffan.

Sov gott!

Att börja om igen?

”If you´re tired of starting over, stop giving up” är ett ”ordspråk” som är mycket vanligt inom fitspo och tränings världen. Detta vackra ordspråk betyder att fortsätta köra på med träningen och skall ge dig pepp för att göra det. Ingen vill ju vara en ”quitter” eller någon som ger upp. Jag har länge sett denna mening som inspirerande och peppande, men på senaste jag har sett livet och världen från ett annat synsätt.

tired of giving up fitspo

Och det är två helt olika saker att ge upp och veta när man fått nog.

Hur definierar man att man har ”gett upp”?

Är det när du fick det nya jobbet som du kämpat för i hela ditt liv men helt plötsligt blev kraven högre och på den väl lilla lediga tid du har så sover du eller försöker behålla de kompisar och familj du nästan aldrig längre träffar?
Är det när du blivit föräldraledig och livet inte alls blev som du trodde, och sedan inte prioriterar träningen i första hand längre?
Eller är det när du kommit in i en ond cirkel och mår dåligt över alla valen du gör för tillfället? Du går till gymmet men tycker inte det är kul, du stannar hemma men tycker något saknas ändå, du försöker äta bra men kroppen skriker efter onyttigheter för att helt plötsligt känns humöret och tankarna lite lättare, men det du helst av allt gör är att titta på serier på netflix i soffan under en filt?
Räknas det då att du ”gett upp”?
Eller är det när man säger upp gymkortet, och ditt enda mål i livet blir att äta ihjäl dig på ostbågar?

Jag tror endast på det sistnämnda.

Och hur kan denna ”inspirerande mening” ge dig några andra känslor än skuld när du väl sitter där och känner att du just nu haft en period där det känns som du gett upp inom det mesta inom träningsväg, men innerst inne känner att du vill komma igång igen? Ta dig tid. Du vet att du mår bättre.

Jag tror att har man väl varit inne på en hälsosam stig i livet kommer du aldrig komma ur den. Saker i livet kommer att få oss att komma ur kurs ibland, även om det är jobb, familj, psykisk ohälsa eller att du just för tillfället inte har viljan att göra detta. För detta är ju endast något som vi i ett modern samhälle åstadkommit.

Varför kan man inte säga att man pausat?

Om man kollar på fotot här nedan så har jag inte satt min fot på SATS sedan den 16/12. Igår var min första träning sedan dess. I mer än två månader har jag, som förut levde på gymmet varken haft möjlighet, lust eller inspiration av att gå dit.
image

Nu har många faktorer påverkat detta, Jul, semester på Bali, extrem ovilja att ens ta mig ur sängen, sjukskriven och nu denna veckan borta på jobb och bodde i nån campingby ute i ingenstans i Luleå.

Så, nu när jag känner att jag skall börja igen, få igång min träning, min mat och framförallt min planering, både för min egen skull och för min ryggs skull, måste jag verkligen räkna in mig med de som ”börjar om” då?

Frukost

För även om jag överlag suttit hemma så mycket som jag bara kunnat under denna period betyder det inte att jag vann ostbågetävlingen ännu.
Jag har ridit, varit ute och promenerat, jag har åkt skidor. Jag gjorde engelbreksloppet, som inte gick något vidare, men ändå kom nästan 5 mil.
Jag kan tänka mig att jag på vågen gått upp några kilon (har dock inte vägt mig sedan november, och har ingen vilja att göra det just nu heller) Men när jag stod igår på gymmet och med nöje ihop med Magnus pratade om alla våra träningmål framöver och såg att alla mina kurvor satt kvar där de skulle och min rygg inte krånglade nämnvärt när jag äntligen började köra igång bryr jag mig inte om det mer.

Men nu är jag redo att ta tag i den delen av mitt liv som jag tidigare älskat så mycket.
Att äta bra. Att träna. Att röra på mig. Att träna ihop med personer jag älskar. Att vara aktiv. Att lyfta tungt och att berätta för världen om hur mycket jag älskar det via ex antal sociala medier. Att få tillbaka drömmen om att någon dag jobba inom träning.

dexter luktar på blommorna

Dexter är just nu min idol. Han luktar på de vissna blommorna och drömmer sig bort till sommaren.

Jag tror att om jag igen försöker att komma igång med träningen igen kommer jag automatiskt må bättre i huvudet och detta kommer ge mig en push i rätt riktning för någon gång komma på vad jag skall göra med mitt liv.
Jag har en helt fantastisk familj, fästman och vänner i mitt liv, och jag är så extremt lyckligt lottad i så många faktorer! Jag kommer hitta ett jobb jag trivs med till tusen, jag kommer lära mig det jag vill lära mig. Jag kommer kunna resa runt jorden. (Jag kommer hinna titta klart på Drop Dead Diva på netflix)
Jag kommer ha tid med allt det där.

För alla tankar i mitt huvud är bara bagateller, en fis i universum. Det löser sig.

sticker,375x360.u3

puss och kram

From Instagram: Trött på kyla nu! #wp


on Instagram: http://ift.tt/1AYaIfD

Jag är en problemlösare

Vad gör man när man verkligen vill lyssna klart på sin p3 dokumentär och inte har något batteri på telefonen och verkligen måste ladda den?

Svar; Hittar lösningar!

image

(Att en saxlift inte fick bli laddad är en annan historia)

Hej Luleå!

image

Åkte upp till Luleå för jobb igår, så idag är det min andra dag i Luleå och här är det kallt, men inte jättekallt ändå.
Tror nästan jag tog med för många par långkalsonger.

Snö är det. Ljust på morgonen men mörkt på kvällen när jag slutar jobba.

Har inte sett staden dock, får väl se vad jag hunnit se när jag åker hem i nästa vecka någon gång.
Men då vi har 12 timmars pass och jag inte har någon bil blir det nog inte så mycket gjort kan jag tänka mig ^^

You had one job…

image

Engelbrektsloppet eller en svensk klassiker eller någon annan hurtig rubrik

Inlägget som skulle publiceras i lördags, men då jag inte orkar skriva om allt i futurum så skiter jag i det och publicerar som om det borde lördag och jag fortfarande hade hopp kvar om det dumma Engelbrektsloppet.

Andra delen i den svenska klassikern försök 2 är på ingång.
3 mil kortare än förra årets kaos, och jag har inte rört mig mycket sedan mitten av december och i en vecka har jag legat stilla och haft ont i min rygg.

Förberedd? Nej.
Peppad? Nej.
Kul att åka iväg i Sverige? Ja!
Lagt ut 600 spänn på vallning? Nej! (Hurra! Iår kan jag säga nej på det! :D) Hungrig? Ja! Såklart!
Funderat på att ställa in och köra nästa år istället? Japp, men kör och så bryter jag om jag inte fixar det.

Detta loppet hade inte kunnat komma sämre, men det känns iallafall som det finns snö, och det är ju alltid något. :D

(Läs gärna förra årets vasalopps whineande, går att söka på sidan där -> )
Jag kör imorgon med hjälp av smärtstillande. Detta fixar jag.

image

Igår åkte vi en bit ute hos Fia. Det var skoj. De hade spårat i sin trädgård, riktig lyx! :D

image

En bilbild på vägen upp..

image

..En dalahäst..

image

Och en tacomiddag till Melodifestivalen :D

image

..Och en kul gifbild för att jag är random och trött.

Godnatt. Hörs imorgon om jag kom runt. Inte annars. :)

Middag med Mjau och Mjau

Kvällen idag blev att stå i köket. Matlådor på rullande band fixades.
Så skönt att ibland ha det löst.

9 matlådor med pulled pork och grönsaker med sås, Magnus fixade till sig 6 stycken med pasta och fläskfilé och 2 fläskfilé med grönsaker till mig.

Älskar att ha full frys! Betyder mer netflixtid för mig ;)

image

Hann även med annan middag till oss förutom det vi gjorde i matlådorna, lax med spenat och blomkålsris.
LCHF måste vara det bästa som finns…

image

Vin?! På en Onsdag?!
Imorgon skall jag på nya äventyr. (Nu överdriver jag. Så spännande är det väl iofs inte, men jag är lite nervös ändå…)

image

Här får ni en bild på mjau och mjau i gardinen. Den kommer aldrig få tillbaka sin vita färg… -_-‘

Pusspuss

De bästa fotoshootsen är dom där man kan ha tofflor

Åkte iväg till Varberg igår för en fotning ihop med den duktiga Fotografen Valdemar Hemlin, som jag länge velat fota ihop med och nu fick möjligheten att göra det, och på plats träffade jag Makeupartisten Julie Blomsöy, som var snabb och duktig på makeupen med massa idéer och precis som Valle, kul att umgås med. Ett riktigt dreamteam!
image
image

image

Planen var att göra lite porträtt med sminket i fokus, vilket för mig är kalasbra för det är bara att ta på mig en tubtop men hänga kvar i samma gamla luffiga sweatpants som alltid. Bara att addera paljettriga tofflor för the glamourous life ;)
Plus att det igår var perfekt då jag hade så ont i ryggen som jag fortfarande har, sitta ner är ju det det känns att jag endast gör just nu.

Fredagkväll

Med en rygg som gjort ont hela dagen och gå hem tidigare från jobbet pga. Denna jobbiga rygg blev inte min fredagskväll mycket mer upphetsande än såhär;

image

Ett stycke sovande pojkvän (fästman kan jag säga nu ju! Busigt!) och ett stycke sovande mjau i knät.

Jag känner att min uppladdning inför Engelbrektsloppet nästa helg är så fabulöst bra att jag nästan blir nominerad till valfritt nobelpris.
Helst det i planering.
Som dom inför endast för mig nästa år.
Hade varit fab.

Då va det officiellt…

Jag + Magnus = Sant

Den 5 Januari körde vi ett dubbelt frieri på stranden på Gili meno.
Blåsigt, mörkt och vågor som höll på att döda oss gjorde det till en minnesvärd kväll som Hanna hade lurigt planerat ihop med oss båda på olika håll.

vi :)
år 2005
och

wpid-wp-1403295437270.jpeg
2014

Känns inte som så stor skillnad, vi har ändå hållit ihop stadigt sedan 2005 och bott ihop sedan 2010 och haft det riktigt bra under hela tiden, men nu är jag i alla fall ett större och säkrare steg behörig till alla de miljoner kronor som Magnus lovat spela hem när han blir golfproffs. Mwahaha ;)

Älskar dig så världens bästa man och bästa vän <3
Jag är så lycklig att jag hittade dig så tidigt i mitt liv så jag har så många år kvar att tillbringa med dig <3

Gästinlägg av Hanna

Ibland tar jag in lite Gästbloggare här på min lilla blogg.
Hanna har tidigare gjort ett inlägg, och här kommer ett till från henne.

Ett inlägg med väldigt mycket känsla.

Kram på dig min vackra, starka vän <3

2015-01-25


Då var det dags igen – tårar som aldrig vill sluta ringla ner för mina kinder, ältande om vad jag har gjort för fel, har jag gjort något fel? Var det för att jag inte vågade visa till 100% vem jag var? För att jag visste att om jag gjorde det så skulle jag bli 100% sårad, nu har jag kanske bara blivit sårad till 80% – resterande 20% fick du aldrig ta del utav. Jag ville inte ge dig hela mig, jag var på god väg men det var något hos dig som stoppade mig från att göra det – självbevarelsedriften hos mig själv kanske? Att jag långt inne i magen kände att du alltid höll mig på en armlängds avstånd – eller nej, minst fyra armlängder + sju ben. Känslan av att jag aldrig räknades för dig, jag räknades bara när du själv ville, den äter upp mig inifrån. Jag känner att jag kanske kan ha fått min beskärda del nu utav män som bara är ute efter att leka. Visst lär jag mig utav det varje gång, lär mig tyda varningssignalerna bättre och bättre, lär mig åter igen att min magkänsla och intuition är så jävla stark att den kan flytta berg – den stämmer – alltid!

Du gav mig för visso spelreglerna – jag gick med på dem – fast innerst inne gjorde jag inte det. Men jag ville ju hellre ha dig lite grann än inte alls. Det jobbiga var att du satte spelreglerna men själv spelade du helt plötsligt något helt annat – något som fick mig att känna hopp om att det faktiskt kunde vara något. Sedan räckte det att jag sa att jag tycker om dig en gång för mycket för att du skulle backa och börja spela enligt de första reglerna igen. Jag vet inte om du förstår hur mycket du har lekt tivoli med mina känslor, mitt inre. Jag har suttit fast i vagnen medan du stått där bak och styrt, när jag börjat åka upp för kullen och snart hamnat på toppen – då har du med racerfart dragit ner mig i backen igen – och så har jag börjat om. Så har det pågått hela tiden. Jag är arg på mig själv att jag inte sa stopp för länge sedan. Jag är arg på mig själv för att jag gjorde det så lätt för dig att komma tillbaka, efter att du lekt med mig en första omgång. Allt du sagt till mig om att jag är den roligaste du känner, att du vill mer än att bara ses och ha det trevligt ibland, att du vill att jag ska träffa din dotter, att du saknar mig, att du längtar efter att ses…allt var bara tomma ord som du förmodligen sa för att du skulle ha makten över mig – ord som gjorde att jag stannade lite till – men bara när du ville! Och fan ta mig om jag kom för nära eller ställde minsta lilla krav – som jag inte ens vill kalla krav. Snarare helt vanliga förutsättningar för att en relation med en annan människa ska fungera. Men nu förstår jag varför du alltid höll mig ifrån dig – för att du inte ville att jag skulle komma närmre. Du kände inte tillräckligt för mig för att vilja inleda något mer seriöst – istället snackade du bara en massa skit för att få mig att stanna – för jag var ju väldigt bekväm att ha när det väl passade. Jag är ju trots allt en väldigt snäll person, det sa du till mig när vi träffades, för du är ju en sådan oooootrolig människokännare enligt dig själv. Antagligen såg du den stora lampan som blinkade i min panna ”Här står jag och är snäll – utnyttja mig bara så mycket du kan tills du har fått nog och sedan kan slänga iväg mig”.
Du sårade mig väldigt mycket med saker du sa, du gjorde klart och tydligt för mig att du aldrig kommer att resa och upptäcka världen med någon annan än din dotter. Redan där borde jag tackat för mig, man säger inte så om man tycker om en person – och det har jag som sagt kommit fram till att du aldrig gjorde. Men det var ändå som att du stack kniven i mig redan när jag låg ner, du hade inte stuckit in den tillräckligt hårt tyckte du, utan du var tvungen att räkna ut mig ytterligare lite ur ditt liv – stick gärna in kniven lite hårdare, den har inte nått hela vägen in till ryggraden än, du får gärna vrida om lite med – finns säkert ytterligare sätt att räkna ut mig ur ditt liv. Du fick träffa mina vänner, mina kollegor, var med mig på jobbet när vi var ute, träffade min mamma – om än på ett lustigt första sätt. Du presenterade dig som min pojkvän – där kom spelet igen – du började spela något helt annat – något som gav mig hopp! Sedan vände det tvärt igen, du drog ner mig i dalen igen – jag som var på väg upp till kullen – du började spela efter de första reglerna igen. Du backade så där fint som bara du kan göra – sådär riktigt fegt – utan att det märks – det enda jag märker är att det är någon form utav förändring. Samtalen finns inte alls sms’en är färre än när jag var på andra sidan jorden, jag tror att du hade ett enormt kontrollbehov. När jag inte fanns runt hörnet så var det väldigt angeläget om att få tag på mig, bara för att kontrollera. Men varför ska man kontrollera en människa man inte ens bryr sig om?? När vi i fredags sa att vi sätter punkt så var det bara slut på en sekund, ett fegt sms var allt jag fick. Du borde varit man nog att ringa mig och säga ”Hanna, jag känner inget för dig, jag vill sluta här och nu”. Visst hade det tagit hårt det med, jag hade gråtit lika mycket som jag gjort nu, men det hade i alla fall varit mer värdigt mot en människa man känt ett bra tag. Nu förblir du bara en feg jävel som inte är man nog att säga tack och hej i telefon.
Jag vet att du hade andra vid sidan av mig som du pratade med, och då menar jag inte vanliga kompisar. Du är en väldigt bekräftelsetörstande person som bara pratar om dig själv hela tiden. Till en början var det roligt att du delade med dig men när jag tillslut aldrig fick frågan ”Hur har din dag varit” så tyckte jag att det var konstigt. Du är otroligt självupptagen och jag vet inte ens om du märker det själv. Jag förstod att min bekräftelse jag gav till dig inte räckte, du behövde få det från flera håll. Det som glädjer mig är att jag nog inte är den första du leker med, och då är jag inte glad att du förstört andra människor utan det jag gläds av är bekräftelsen på att det inte ligger hos mig utan att det är du som har problem med dig själv. Din trötta förklaring till att vi inte borde ses mer var att du tyckte att vi var på två olika ställen i livet och att du ville fokusera på ditt jobb och din dotter. Exakt den meningen får du om du slår upp ”Topp 5 i förklaringar till He’s just not that in to you”. Jag borde förstått det mycket tidigare att han inte var intresserad utav mig, men det var just när jag fick dessa funderingar som han drog upp farten å sköt mig upp för backen – upp mot toppen – för att dagarna senare dra mig så långt ner det bara gick.
Jag såg din dejtprofil på nätet igår, det förstår ju vilken idiot som helst att den inte kom upp i fredags direkt..
Älskar även din söta presentation – du älskar tydligen personer som vågar ge 100% utav sig själva. Ett tips kan ju vara att lägga till att den regeln gäller förstås inte dig.
Jag önskar att jag aldrig träffat dig – och i samma stund tänker jag att du lärt mig så mycket om mig själv och vad jag aldrig mer kommer att gå med på i en relation igen. Vet iof. inte om jag kan kalla det vi hade för relation – mer en monolog – om dig och ditt liv och hur du vill ha det. Hoppas du hittar någon som vill ha det precis som du, ni kommer att gå långt i livet – ensamma.
-Hanna Börjesson, 2015

Vardag igen

Hemma från två underbara veckor i värmen. Ja. Jag kan tänka mig att stanna i ett varmt land.
Sen nästan direkt efter jag kommit hem från värmen stack jag och Hanna till snön, för att försöka få oss några längdmil innan Engelbrektsloppet i början av februari.

Vägen dit gick jättebra. Vi fastnade på en översnöad väg mitt i ingenstans och fick via larmcentralen ringa assistanskåren. Det var nog de roligaste fem timmarna på länge. Vad som var ännu roligare var att räddningsbilen fastnade han med.
image

Väl framme var det längd som gällde och massa god lchf mat. Älskar att Hanna också äter LCHF! :D Blir så mycket lättare då :)
image

image
image

image

image

Nu hemma, de sista kaosande försöket till att få tillbaka lite av den konditionen som försvunnit sen innan jul blir att försöka springa någon dag denna veckan. Kan ju alltid försöka. ;)

Tidsfördriv

På flygplatsen i bali påväg hemåt.
24 timmar har vi framför oss så varför inte spendera väntan på bästa sätt?

image

image

Handstående och uno!
Who!

Padangbai eller byn gud glömde

Bättre sent än aldrig med uppladdandet av detta inlägget, men internetet har varit så dåligt så jag har haft internet rehab ett tag…

Men nya äventyr väntar!
Detta inlägget utspelar sig den 30/12;

image

Efter en sista njutning vid poolen i regnskogen packade vi våra väskor och hoppade in i taxin den 30/12 för att ta oss den timmeslånga resan vidare till padangbai för att dagen efter kunna ta en båt över till Gillis islands dagen efter.
Vår taxi hämtade upp oss och vi begav oss. En väldigt trevlig guide som gärna pratade engelska även om man ibland inte förstod.
Han pratade om hinduismen, statyer vi åkte förbi och var en riktigt duktig guide.
Han frågade om vi hade ätit lunch ännu och om vi hade ätit riktig indonesisk mat.
”Have you tried grilled figs?”
Och vi sa att nä, det har vi väl inte gjort… Och berättade att i Sverige har vi bara ”dried figs to christmas” och man nästan aldrig äter figs (= fikon) . Men vi testar gärna.

Han stannade till vid ett matställe där indonesierna äter sin mat.
Och där står det en grillad spädgris.
Då går det upp för oss att det nog inte var figs han pratade om, utan pigs.
Och vi kommer på hur dumt det måste låtit när vi sagt att vi aldrig ätit gris hemma. Och att vi bara har gris till jul. Haha.

En riktigt god maträtt dock. Väldigt stark, men god!
Var gris med ris och grönsaker med en extremt stark soppa med någon grönsak och jag vet inte vad. Kommer inte riktigt ihåg vad maträtten hette dock, men kanske kan googla det senare.
Sen att han dock lät oss betala hans mat som en självklarhet kanske vi västerlänningar tycker är skumt. Det fick bli hans dricks :P

Sen så ringde han kompisar och fixade en billigare båtbiljett till Gillis med snabbåten dagen efter.
Hade jag inte vetat ungefär hur mycket det brukar kosta för en speedboat biljett (enligt guideboken jag fick av min moster i julklapp, (som jag knappt kunnat leva utan! Tack!) så hade jag nog trott att de bara ville tjäna pengar själva, men då de brukar kosta ca. 660k rupiah, och vi fick dem för 500k per person så var han ju en schysst kille.
Är man en duktig prutare kan du nog få dom billigare ändå kan jag tänka mig.
Tyvärr är inte jag det.

Väl framme letade vi efter någonstans att bo.
Stan var inget att hänga i granen. Det fanns i princip ingenting. Inte ” charmig och bortglömd” som guideboken sa.

Följde med en annan kompis som chauffören hade, och ja. Det var väl inget höjdarhotell direkt. Men för att stanna en natt gör väl det inte så mycket.

Vi gick sen på utflykt i ”stan” och hittade en jättefin badstrand som hette bloo lagoon. Vit strand och blått vatten med vad jag tror var vulkanberg eller något sånt. Svart var det iallafall, på kanterna.

Där badade vi ett tag tills vi tröttnade. Såg även ett delfinstim hoppades längre ut till havs.

Tillbaka till hotellet för att dusha innan vi hittade en restaurang för kvällen. Fastnade på en restaurang/ dykcenter som hette Colonial.
God fisk som de sa att det hade fiskas lokalt.

image

image

Natten på hotellet var ju dock ingen höjdare.
Sängen knarrade som fan och vi fick lägga ner madrassen på golvet. Massa trafik och typ en bondgård bredvid hotellet gjorde att ingen av oss sov alls.
Jag hade blivit magsjuk och låg med kramper i magen hela natten. Var extremt rädd ett tag att det skulle vara mitt gamla magont som kom tillbaka eller att det var blindtarmen som de trodde senast jag var på sjukhuset med magsmärtor, men då jag inte hade någon feber alls och det dagen efter gick över efter jag fått spy några gånger verkar det ju inte vara det, vilket jag är så glad över.
Hade ju vart skoj och ta nått ambulansflygplan hem till Sverige för en blindtarm, eller operera i nån bungalow nånstans.
Njeee… Känner man ju sådär för.

Tycker dock det är konstigt att det bara var jag som blev sjuk. Då vi ätit ungefär samma mat allihop.

Något som min kropp inte tycker var så bra helt enkelt. Men nu mår jag bättre iallafall och det är väl det som är bra ^^

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 685 andra följare